Idag blev jag så julsugen! Det är bara två veckor kvar till jag får plocka fram fina, röda julsaker och alla julstjärnor. Jag längtar, kan knappt bärga mig:) Men sakerna får ligga två veckor till, kanske att jag tar fram dom redan på lördagen..
Men julsånger kan man få lyssna på nu, tycker jag! Idag har jag suttit och gjort en jul-spellista på Spotify som jag lyssnar på nu.. Underbart! Det finns vissa låtar som jag tycker att man måste ha på julen. "O, helga natt" med Tommy Körberg och "Hej mitt vinterland" med Carola t.ex.
Julsugna kramar
söndag 15 november 2009
tisdag 3 november 2009
Öroninflammation
Det är så skönt, efter att inte ha blivit trodd två gånger, få veta att jag faktiskt hade rätt!!
Det började i fredags kväll när vi skulle gå och lägga oss, jag kände att jag hade lite ont i örat och det slog lock men jag tänkte inte mer på det. På natten vaknade jag och hade jätteont i örat. Gick upp och tog en alvedon, det gick över och jag somnade om.. (Eller tvärtom, när man vet att det är påväg att gå över är det mycket lättare att somna om:))
På morgonen ringde jag till Wämö center, jag har ju haft öroninflammation ett antal gånger förut så jag vet hur det känns. Dessutom är det mindre än två månader sen jag opererade andra örat och det sista jag vill ha nu är mer problem med det örat. Men jag fick ju naturligtvis inte komma till Wämö center! "Ring tillbaka om det blir värre." Vilket verkar vara något dom spelar upp för alla som ringer. Jag fattar inte ens varför dom har det. Man får ju aldrig komma dit om det inte är akut och det är ju det akuten är till för! Eller?! Blir så trött på dom..
Natten till söndagen vaknade jag av att det knäppte i örat. Hmm, trumhinnan som spricker? Hade tagit en alvedon innan jag gick och la mig så det gjorde inte ont i alla fall.
På söndagen tänkte jag att det är ingen mening att jag ringer till Wämö center igen.
Så igår ringde jag till öronmottagningen direkt istället. Jag förklarade mmitt problem. "Hmm. Ja. Ja, jag vet inte. Jag måste läsa lite här. Hmm. Ja, men kom då." (inte trodd för andra gången)
Sen fick jag äntligen komma till en av mina underbara öronläkarna jag har haft. Och gissa vad.. Öroninflammation! Ha, där fick ni! Men ingen sprucken trumhinna, bara några blodkärl som spruckit. Det är sån skillnad att komma till någon som bryr sig och är engagerade!
Det kanske är bra att ha lite problem när man är sjuk så man blir glad när man får diagnosen:)
Nu är jag hemma några dagar. Är helt slut. Fattar inte hur man kan vara det av en liten inflammation i örat.. Nu får jag i alla fall chans att komma någon vart i den sista Milleniumboken, har snart läst halva!
Kramar
Det började i fredags kväll när vi skulle gå och lägga oss, jag kände att jag hade lite ont i örat och det slog lock men jag tänkte inte mer på det. På natten vaknade jag och hade jätteont i örat. Gick upp och tog en alvedon, det gick över och jag somnade om.. (Eller tvärtom, när man vet att det är påväg att gå över är det mycket lättare att somna om:))
På morgonen ringde jag till Wämö center, jag har ju haft öroninflammation ett antal gånger förut så jag vet hur det känns. Dessutom är det mindre än två månader sen jag opererade andra örat och det sista jag vill ha nu är mer problem med det örat. Men jag fick ju naturligtvis inte komma till Wämö center! "Ring tillbaka om det blir värre." Vilket verkar vara något dom spelar upp för alla som ringer. Jag fattar inte ens varför dom har det. Man får ju aldrig komma dit om det inte är akut och det är ju det akuten är till för! Eller?! Blir så trött på dom..
Natten till söndagen vaknade jag av att det knäppte i örat. Hmm, trumhinnan som spricker? Hade tagit en alvedon innan jag gick och la mig så det gjorde inte ont i alla fall.
På söndagen tänkte jag att det är ingen mening att jag ringer till Wämö center igen.
Så igår ringde jag till öronmottagningen direkt istället. Jag förklarade mmitt problem. "Hmm. Ja. Ja, jag vet inte. Jag måste läsa lite här. Hmm. Ja, men kom då." (inte trodd för andra gången)
Sen fick jag äntligen komma till en av mina underbara öronläkarna jag har haft. Och gissa vad.. Öroninflammation! Ha, där fick ni! Men ingen sprucken trumhinna, bara några blodkärl som spruckit. Det är sån skillnad att komma till någon som bryr sig och är engagerade!
Det kanske är bra att ha lite problem när man är sjuk så man blir glad när man får diagnosen:)
Nu är jag hemma några dagar. Är helt slut. Fattar inte hur man kan vara det av en liten inflammation i örat.. Nu får jag i alla fall chans att komma någon vart i den sista Milleniumboken, har snart läst halva!
Kramar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
