Nöden har ingen lag..

Då var äntligen operationen gjord! Och allt har gått bra. Jag är numera stolt ägare av ett ben i mitt öra:)
När jag kom till öron fick jag byta om till en snygg vit rock och snygga vita, alldeles för stora knästrumpor. Sen fick jag lägga mig på en säng och vänta. Jag kommer ihåg från förra operationen att jag behövde gå och kissa precis innan jag skulle gå in i operaionssalen så jag kände verkligen efter om jag var kissig, men det var jag inte. Och då hade jag ändå druckit ett glas saft kl. 5 på morgonen, efter råd från narkosläkaren. Sen kom en snäll liten sköterska och rakade av lite av mitt nyklippta(!) hår. Jag hann faktiskt aldrig bli nervös förrän jag skulle in på operation! Väl därinne fick jag prova dom nya op-kuddarna, som blivit bytta sen jag fick en bula i huvudet och tappade hår av den förra gången! Det är ju helt underbart vad folk faktiskt bryr sig. Min öronläkare gick och beställde nya kuddar och slängde de gamla med en gång efter att jag berättat om bulan!! Jag känner att jag är lite öm denna gången också, men ingen bula.. kanske ändå ska nämna det till henne.. Sen fick jag en härlig liten spruta så jag somnade in. En sån skulle man ta varje kväll:)
Nästa jag kommer ihåg är att dom frågar om jag vill att dom ska ringa någon. Jag är faktiskt förvånad över mig själv att jag då kunde säga Andreas både för- och efternamn. Jag skulle antagligen kunnat rabbla hans telefonnr också, fast jag var så groggy! Sen känner jag att jag är så kissig så jag skulle kunna sprängas!! Och då lägger dom en potta under mig!!! Hur kissar man liggandes??!! Jag kunde inte i alla fall, så dom hämtade en stol med en potta i. Pinsamt, ja, men jag var tvungen att kissa!!! Nöden har ingen lag... Och sen ville jag bara åka hem!!!
Efter någon timme eller så fick jag ett eget rum med tv. Det var lite roligare än att ligga och titta ut i luften i 6 timmar. Sen somnade jag en stund till och sen flöt tiden bara iväg. Men när klockan började närma sig halv 8 började jag bli lite otålig. "Kommer dom inte snart så jag får åka hem?!" Andreas var och hämtade mig lite efter 8. Det var så skönt att komma hem!
Men nu får jag inte göra någonting på 4 veckor: inte lyfta, nysa(det är otroligt vad nysig man blir när man inte får nysa:)), hosta, bara gå försiktigt och ta det lugnt. Det blir som lite extra semester, med vila!

Så har vi ju haft lite spöken här hemma också. Natten mellan lördag och söndag hade jag lite svårt att sova så jag låg och tittade upp i taket. Sen ser jag att Andreas lyfter på huvudet, jag trodde att han skulle säga något till mig, men en halv sekund senare säger det DUNS och då ligger Andreas på golvet vid våra fötter!! Jag såg inte hur han kom dit och han vet inte vad som hände, dessutom sträckte han sin axel. Det var jätteläskigt!! Vi låg vakna nästan hela natten och lyssnade efter ljud. Det är otroligt vad mycket ljud som finns, bara man lyssnar..

Kramar